söndag 14 oktober 2012

VARG Historia

Vargen i Skandinavien

Vargen har en fantastisk förmåga att anpassa sig till olika naturtyper och har tidigare funnits över hela den Skandinaviska halvön. Efter den senaste istiden vandrade vargen in söderifrån, ungefär samtidigt med vildrenen och älgen. Den har alltsedan dess varit en naturlig del av den skandinaviska naturen, och därmed också en del i skandinavernas kulturhistoria. Över 100 ortsnamn i Sverige, och ett stort antal namn på naturområden, platser, sjöar och myrar innehåller ordet varg eller ulv. I århundraden har människor i Skandinavien efter hand gjort vad man kunnat för att begränsa vargens livsutrymme.

Redan på 1200-talet fanns det bestämmelser i de svenska landskapslagarna som krävde att bönderna höll sig med olika hjälpmedel såsom lapptyg, vargnät och varggård för att fånga varg. Torpare och bönder var också ofta tvingade att delta i så kallade "vargskall", där stora drevkedjor, med som mest flera tusen personer, gick genom skogarna i jakt på varg. Den som uteblev fick böta. 1647 infördes skottpengar på varg. Trots det fanns det under 1700-talet antagligen ännu flera tusen vargar i Sverige. Men i och med att bönderna fick lagstadgad jakttid 1789, och därmed rätt att jaga älg, hjort, vildsvin och rådjur på sina egna marker, så minskade vargens viktigaste bytesdjur kraftigt. På 1840-talet fanns rådjuret till exempel till slut bara kvar på några enstaka gods i Skåne, och älgen hade blivit en stor sällsynthet i hela landet.

Detta innebar att vargen fick det allt svårare att försörja sig på viltkött. Eftersom människan samtidigt började ha mer och mer boskap skogen, började vargen intressera sig mer för tamdjuren än tidigare.

 

Många familjer drabbades hårt av vargangrepp på sin boskap. Då 1821 en enda varg, den berömda Gysingevargen, dödade och åt upp inte mindre än nio barn, ökade svenskarnas beslutsamhet att försöka utrota vargen helt och hållet. Gysingevargen var visserligen uppväxt i fångenskap och sedan som vuxen utsläppt i naturen. Den hade aldrig lärt sig jaga.
Gysingeattackerna är det enda hittills väl dokumenterade fallet i Sveriges historia av dödlig vargattack mot människor.

 

Med hjälp av gift, fällor, kulor och krut fick man ganska snabbt bort vargarna från södra Sverige. 1827-1839 fälldes 6 790 vargar i Sverige, varav 271 bara i Stockholms län. Den snabbaste nedgången i vargstammen kom sedan 1840-1860. Minskande skogsytor på grund av uppodling, i kombination med olika djursjukdomar försämrade vargens livsmöjligheter ytterligare.

Vargarna trängdes undan allt mer norrut och till sist fanns där i stort sett bara kvar enstaka, spridda djur, uppe i fjällkedjan.

Återetableringen
Genom att studera vargarnas gener har man kunna bevisa att den vargstam som idag finns i Sverige och Norge inte har direkt släktskap med de vargar som funnits här tidigare. De har heller inte närmare släktskap med vargar från djurparkerna, utan har en genuppsättning lik den som finska/ryska vargar har.

 

De envisa rykten som hävdat att vargarna kommer från svenska djurparksvargar, som planterats ut från någon svensk djurpark, har med hjälp av dessa DNA-analyser alltså slutligen på ett vetenskapligt sätt kunnat konstateras vara inget annat än just rykten, skrönor eller "råttan-i-pizzan"-historier.

Den första föryngringen i den nyinvandrade vargstammen skedde såvitt man vet 1983 i värmländska Nyskoga. 1990-1991 vandrade ytterligare en finsk-rysk varg in i landet och ända fram till 2008 härstammade alla vargar i Skandiavien från dessa tre vargar. Allt detta vet forskarna säkert genom genetiska analyser av deras DNA.

Genom studier har forskarna kunnat konstatera att de senaste 30 åren har minst 16 vargar vandrat in i Sverige från den finsk-ryska populationen. Endast två av dem har dock fått valpar och på så vis bidragit med nya gener till vår vargstam. Dessa två individer är båda hanar och blev åren 2008 och 2009 far åt varsin valpkull.

Nordamerikansk historia
I Nordamerika tog de invandrande européerna med sig sin attityd till vargen hemifrån. När nybyggare, pälsjägare och boskapsfarmare slog sig ner, så började konflikterna. Pälsjägarna koncentrerade sig i första hand på bäver, och under ett antal år i mitten av 1800-talet fångade dessa trappers uppåt 500 000 bävrar årligen.

 

Men även vargen gillar bävrar och allt eftersom bäverstammen minskade fick vargen skulden. Människan jagade dessutom det övriga viltet så hårt, att djur som bisonoxen utrotades helt i delstat efter delstat, och hjort- och gaffelantilopbestånden minskade starkt. Detta gjorde att vargarna fick det ännu svårare att finna naturliga byten och de började, precis som i Sverige, intressera sig mera för människans tamboskap.
Skottpengar infördes, priserna på vargskinn steg och professionella vargdödare, så kallade "wolfers" var oerhört effektiva. De specialiserade sig på att preparera nyskjutna bisonoxar, älgar, hjortar och annat vilt med giftet stryknin, som sedan tog död på vargarna. Och på samma gång fruktansvärt många andra djur .
Bara i delstaten Montana dödades inte mindre än 100 000 vargar mellan 1870 och 1877. Samt ytterligare 81 000, mellan 1883 och 1922. Den största masslakt som människan någonsin riktat mot en enskild rovdjursart, var ett faktum.

I mitten av 1940-talet var vargen nästan helt utrotad i USA, det var bara i Alaska och i Minnesota som det fanns fasta stammar kvar. Däremot fanns det en stor vargstam i det mellanliggande Kanada. Från Kanada och Minnesota har sedan vargen åter börjat sprida sig spontant till och inom USA. Dessutom har man i USA på senare år börjat aktivt utplantera varg i några områden.

 

Ett projekt startades för att återinföra varg till delstaten Idaho, liksom till den stora nationalparken Yellowstone i Wyoming. 1994 togs beslut på att man skulle sätta ut vargar. För att få igenom detta projekt politiskt beslutade också att vargar som dödade tamboskap skulle få avlivas.
1995 fångades vargar in i Alberta, Kanada. I Yellowstone släpptes tre hela flockar ut med sammanlagt 14 individer.

Under året föddes två kullar, åtta valpar i den ena flocken och en valp i en annan. I Idaho släpptes 15 yngre individer ut, även de var infångade i Alberta. 1996 släpptes ytterligare 20 vargar ut i Yellowstone och 17 i Idaho. Dessa vargar hade fångats in i British Colombia.

 

Utsättningarna var framgångsrika och år 2003 fanns det ca. 300 vargar i vardera området.
I USA har opinionen de senaste tjugo åren svängt över starkt till förmån för vargen. En allt större del av den breda allmänheten säger sig nu vara positivt inställd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar